Jag kan inte förstå att jag har bott i umeå i snart fyra år!
Examen är så nära och jag känner av det mer för varje dag, Panik, Lycka, Framtid allt hänger över mig och jag vill inte att det ska ta slut eller? I lördes hade vi examensfest med klassen, vi var på en båt och åt trerätters och hade det trevligt. Tänk att man lärde känna dessa varma männsikor för 3,5 år sedan på nollningen. När man
 tänker på vart vi är idag och var vi var då det känns konstigt. Jag umgås kanske inte med exakt samma personer men vi är några få som håller ett stadigt grepp om varandra och jag tror inte vår vänskap rinner ut i sanden i första taget. Oavsett om jag måste pendla mellan pajala och göteborg :P

På torsdag går jag och belle upp med våran uppsats, efter det får vi veta om vi fixat BIFFEN det ska nog inte vara några problem, men vem vet?


La familja kommer den 3.e vilket är om 10 dagar det blir första gången de kommer upp, ser fram emot det men det är mycket som ska ordnas innan dess. "Rosa" kommer upp den 2.e och ska hjälpa mig med förbredelserna, det ska bakas och maten till min examensfest ska ordnas med.


Sitter och tittar ut genom fönstret i vardagsrummet solen lysser på det oranga teglet i byggandern brevid bakom byggnaderna är det mörkt ja nästan svart riktigt snyggt, på andra sida lägenheten är himlen i princip blå med undantag från två små fluffiga moln. Kan det bli åska snart monne?

/ snart helt färdig (FLUFF)